>
Något av det mest kreativa och inspirerande jag gjort i mitt liv var att bli tillsammans med min kille. Han är president över pepptalks. När vi dejtat i några veckor fick jag en liten bok av honom som hette ”Lilla optimistboken” för att han tyckte att jag var för deppig och inte såg min egen potential. 
Fint när jag ser hur det blev. 
Man blir som man umgås…
Är dina relationer källor till energi? Min erfarenhet säger mig att det är alldeles för många som kommer hem till en relation som kräver mer energi än vad den ger.
Känner du att din partner/familj/vän är ditt största fan och stöttar dig både när du tar risker och misslyckas och när det går bra för dig?
Om nej, varför inte?
Finns det saker du drömmer om eller inte ens vågar drömma om för att du oroar dig för vad din partner ska tycka?
Om du tänker på din relation, önskar du egentligen att den var annorlunda?
Tro inte att jag sitter på nån high horse här! Jag hade en låååååång relation innan jag träffade min sambo. Jag spenderade nog fem smärtsamma år med att försöka ändra på det vi hade. Orkade ingenting annat och kom såklart ingenstans. Han var och är fantastisk, men tillsammans var vi som en oformlig sörja. ”Kill your darlings” finns det ett uttryck som heter, det kan man fundera över i sitt eget liv.
Jag vill sända ut kärlek med det här inlägget. Säga att det du har nu kommer aldrig att förändras om inte du väljer att förändra DIG. Älska dig själv så mycket att du inte stannar och inte nöjer dig. Livet är så värdefullt, vidunderligt och en engångsgåva. Så ta vara på dina år NU. Dom är räknade, thats a fact.
Det stora NEJ man känner när man är påväg att göra slut, det är bara rädsla. Säg till dig själv att du står stadigt i dig själv. Du har allt du behöver och och du är omhändertagen. Du har dig själv!
Jag gillar den här textraden:
”If nobody loves you and you feel like dust on an empty shelf. Just remember, you can love yourself”
>Åh vad fint skrivet, Emma! Jag blir så glad att läsa om din kille och hur han inspirerat dig att må bättre, så att du nu inspirerar mig och alla andra som läser den här bloggen!
>Så fint, vilken härlig familj du har! Jag & min man trodde vi skulle hitta något bättre någon annanstans och separerade för 4 år sen. Sålde villan, tog sonen varannan vecka och tänkte att nu, nu börjar livet! Men livet pågick ju. Och ingen är bättre, vi behövde bara få lite perspektiv. På varandra. På vår definition av kärlek. Att komma hem till någon som vill mig väl, som är min största supporter och min bästa vän… det är en gåva, precis som du skriver så insiktsfullt! Vi hade tur som hittade tillbaka till varandra och en ny gemenskap, starkare än någonsin! Och så har vi en ny fin dotter också:-) TAck för detta fina inlägg Emma, som fick mig att minnas vår resa!